This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project to make the world's books discoverable online.
It nas survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.
Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the publisher to a library and finally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.
About Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
atjhttp : //books . qooqle . com/
Uéö^if
JWaries,
•»»7
AITII tCIINTIA VltlTAt
Digitized by VjOOQ IC
Digitized by VjOOQIC
Digitized by VjOOQIC
Digitized by VjOOQIC
Digitized by
RIKSKANSLERER
AXEF OXENSTIERNAS
SKRIFTER OCH BREFVEXLING
UTGIFNA AF K0N6L. VITTERHET8- HI8T0RIE- OCH ANTIQVITETS-AKADEMIEN
SENARE AFDELNINGEN
ÅTTONDE BANDET
l GUBTAF HORNS BREF JÄMTE BIHANQ
* LENNART TORSTENSONS BREF JÄMTE BIHANG
8 CARL GUSTAF WRANGELS BREF
8TOCKHOLM
P. A. NOBBTSSI å 8 0 NB KB FÖRLAG
Digitized by VjOOQIC
DL 105
V. *
STOCKHOLM 1897
XUKOL. BOKTBTCKSRirr. P. A. NORSTEDT II 8ÖKBH
Digitized by VjOOQIC
2* ly^ /*£
FÖRORD.
Originalen till Fältmarskalkarne Gustaf Horns, Lennart Tor- stensons och C. 6. Wrangels bref förvaras, för så vidt de äro i behåll, i Oxenstiernska samlingen i Riksarkivet. De äro up- penbarligen tyvärr långt ifrån fullständiga. Så torde det t. ex. vara otvifvelaktigt, att Rikskanslerens brefvexling med Guttaf Horn under den tid denne förde befäl i Lifland, äfvensom under hans första tid i Tyskland (d. v. s. senare hälften af 1620-talet och de första åren af 1630-talet) varit vida lifligare, än af hvad de tryckta brefven framgår. Att vidare för åren 1633 och 1634 åtskilliga originalbref från Horn Baknas, finner man bl. a. af de afskrifter af förlorade sådana, hvilka vi äga bland bilagorna till A. Oxenstiernas skrifvelser till Regeringen och Rådet, hvilka af- skrifter begagnats för kompletterande af föreliggande tryckta sam- ling. Det långa afbrottet i Horns brefvexling från 1634 — 1642 förklaras genom fältmarskalkens fångenskap, men äfven för de följande åren, särdeles krigsåren 1644 och 1645, finnas väsentliga luckor, såsom man kan se af Rikskanslerens ännu befintliga svar. Det är för att i någon mån fylla dessa sistnämnda luckor, som de från Horns armé afgifna, i samtida tryck utgångna krigs- relationerna (Sveriges första i nummerföljd utgifna »tidningar») bifogats.
♦Af Lennart Torstenaons bref hafva synbarligen äfven många gått förlorade. Detta är så mycket mer att beklaga, som original- brefven till Kongl. Maj: t (med undantag af ett och annat rekom- mendationsbref) troligen vid den stora slottsbranden 1697 ockBå förstörts. Af sistnämnda bref finnas dock, särskildt för året 1642, en del samtida afskrifter, hvilka kunna tjäna till att komplettera
Digitized by VjOOQIC
IV
de här meddelade skrifvelserna till Axel Oxenstierna*). Dess- utom må här påpekas den ersättning för de förlorade brefven till Rikskansleren, som man har i brefven till kommissarierna i Osna- bruck Johan Oxenstierna och Johan Adler-Salvius (i Oxenst. saml.).
Beträffande slutligen brefven från Carl Gustaf Wrangel, hafva åtskilliga felande, men ganska vigtiga sådana till Axel Oxenstierna för året 1645 kunnat ersättas från Wrangels bevarade koncept- samling i Skoklosterarkivet (deponeradt i Riksarkivet). Sistnämnda samling är för krigshistorien af så mycket större betydelse som Wrangels originalbref både till Kongl. Maj:t, Lennart Torstenson och, såsom nämndes, delvis till Axel Oxenstierna äro förlorade.
Läsningen af de här meddelade brefven har i regeln icke er- bjudit synnerliga svårigheter med undantag af de chiffrerade bref- ven, af h vilka endast ett eller annat varit åtföljda af chifferupp- lösning. I dessa skrifvelser begagnas icke mindre än tre olika klaver. Den klav (affattad på tyska språket) som först här an- vändes t. ex. i Gustaf Horns bref N:r 93 samt i Torstensons N:r 35, 41, 42 o. s. v. är en af dem som ofta användes af det kung- liga svenska kansliet vid korrespondens med diplomater och fält- herrar i Tyskland i slutet af 1630- och första hälften af 1640- talet. Då emellertid det befanns, att den från Sverige 1639 för- rymde sekreteraren Peter Smaltz för de kejserliga förrådt denna klav **) lät Torstenson 1645 uppsätta en ny (svensk) klav, som han använder t. ex. i brefven N:r 53, 54, 57, 58, 59 o. s. v. vid sidan af en annan samtidigt af {altsekreteraren Lars Månsson (örnstierna) skrifven (likaledes svensk) klav, hvilken användes vid korrespon- densen med kommissarierna i Osnabriick. Denna sistnämnda klav är ock den, som begagnas 1646 af C. 6. Wrangel t. ex. i brefvet N:o 32. Af hvar och en af dessa nu nämnda klaver finnes ett exemplar i Riksarkivet.
Det har väckt en viss uppmärksamhet, att det språk, som våra svenska fältherrar i sin korrespondens företrädesvis begagna är det tyska. Detta förhållande är otvifvelaktigt att tillskrifva bristen på svenska sekreterare i fältkansliet. Såväl Horn som Torstenson och Wrangel har i Tyskland helt naturligt gärna användt tyska sekreterare. Sålunda befinnes det, att de flesta bref från Horn efter 1632, under det han vistades i Tyskland, äro skrifna med hans tyske sekreterares Georg Snoilskys handstil,
*) Af dessa af skrifter synes emellertid, att Chemnite varit 1 tillfälle att för sin framställning begagna skrifvelserna till K. Maj:t.
++) Se Torstensons bref till Johan Oxenstierna den 15 Haj 1645 (Ox. s.).
Digitized by VjOOQIC
Toretensons vanligast använde tyske sekreterare var Johann Hartwegk, och G. 6. Wrangels så godt som oumbärliga skrif- bitrade var Baltbasar Schwanenthal, hvars stil möter i nästan alla Wrangels såväl originalbref som koncepter under åren 1644 och 1645. Då svenska sekreterare funnos att tillgå, såsom då t. ex. Lars Månsson Ornstierna tjänstgjorde, först hos Torstenson och sedan hos Wrangel (1645, 1646 o. f.), affattades brefven på sven- ska, hvilket i regeln äfven var fallet, då faltherrarne skrefvo egen- händiga bref.
Beträffande de aktstycken, hvilka tryckts såsom bihang till Horns och Torstensons bref, äro de, såsom lätt synes, alla sådana att de stå med brefven i nära sammanhang och utan tvifvel varit tfsedda att komma för Rikskanslerens ögon.
Redaktionen af detta band har ombesörjts af
Per Sondén.
Digitized by VjOOQIC
INNEHÅLL.
Sid.
I. Fältmarskalken Gustaf Horns bref till Rikskansleren
Axel Oxenstierna i — 229
Bihang: 1) Bref från Gustaf Horn till A. Oxenstierna 1 fransk
översättning 230.
2) Gustaf Horns berättelse till A. Oxenstierna om slaget
vid Nördlingen den 27 Augusti 1684 281 — 248
8) Angående striden mellan G. Horn och J. Mitslaff 1688 och 1684 samt därmed sammanhängande förhållanden. {Egenkändig upptät» af Quåtaf Horn) 249 — 278.
4) »Vålmente tanckar om dedh Tyska krlgedh [1685]». {Egenhändig %pp»at» af Gustaf Horn) 278 — 288.
5) G. Horns betänkande rörande medel till hans befrielse ur fångenskapen äfvensom rörande sättet att utföra kriget i Linand. {Egenhändigt) 288—292.
6) Några 1 samtida tryck utgångna relationer från Gustaf Horns armé i Skåne 1644 292—321
II. Fältmarskalken Lennart Torstensons bref till Rikskansle- ren Axel Oxenstierna 825—500.
Bihang: 1) Lennart Torstensons memorial till K. M:t den 12 Ok- tober 1645 jämte Pfalsgrefven Carl Gustafs närmare förklaring rörande detsamma. (Åberopadt i T:s bref
till A. O. d. 27 Okt. 1646) 501—687.
2) Berättelse om Torstensons personliga sammankomst med Georg Rakocsy i Augusti 1645 och därmed sam- manhängande förhandlingar. (Åberopadt såsom bil.
N:r 84 till föregående memorial) 537 — 565.
III. Fältmarskalken Carl Gustaf Wrangels bref till Riks- kansleren Axel Oxenstierna , 569—746.
Förteckning på de aktstyoken, hvilka i detta band såsom bilagor meddelats i noterna:
1025.
1. Gustaf Horn till Kongl. Maj:t; dat. Listenhof d. 80 8ept. 1625 ... 1.
Digitized by VjOOQIC
vn
Sid. 1681.
2. Memorial, hrareffter Kongl. Maijrtt nädigst rill, att Feldtmarskalken
Telbbrne herr Gustaf Horn sign råtter. Actum Fttrstenfeld den
20 Jannari 1631 26.
3. Ans (Trossen den 29 Jannari 1681 29.
4. » Driessen nnd Sonnenbnrg den 80 Jannari 1681 28.
5. > Frankfnrt [a. d. Öder] den 81 Januari 1681 29.
6. Anders Kochtitsky till Carl Baner. Dat. Nen-Brandenburg den 4
Februari 1681 81.
7. >Noya>, dat. Kiistrin d. 5 Febr. 1681 80.
3. Philipp Sadler till Gustaf Horn. Dat. im lager vor Frankfurt [a. d.
Öder] den 2 April 1681 40.
9. Densamme till densamme. Samma dateringsort den 8 April 1681 . 41.
1688.
10. Relation utan datum om fransmännens operationer i Juli 1682. . . 62.
11. Ludvig XTTT till Axel Oxenstierna. Montmirail d. -& Juli 1682 . . 72.
12. Bref till Johan Caslmir Esselborn ang. krigshändelser, dat. den .n
1682 76.
13. Berättelse om en segerrik träffning mellan Gustaf Adolf oeh de kej-
serliga. Dat. d. 1 Augusti 1682 80.
14. Johan Caslmir Bsselborn till Gustaf Horn. Trarbach den 1 Augusti
1632 75.
15. G. Horn till den kejserlige kommendanten i Kolmar, dat. Horburg
den 5 December 1682 97.
1688.
16. W. R. Ton Ossa till [Markgrefre Wilhelm af Baden?], dat. Elcbstftdt
d. ^ Febr. 1638 102.
17. Densamme till d:r Joh. B. Schlegel. Samma dateringsort och dag . 108.
18. Memorial till A. Oxenstierna å Gustaf Horns vagnar rör. Mergent-
heim d. 25 Febr. 1633 105.
1611.
19. Generalmajorernas berättelse till Kongl. Maj:t om slaget vid Wolfen-
btittel dat. d. 21 Juni 1641 670.
20. L. Torstensons bref till Kongl. Maj:t. Dat. Closter Oldenstedt d. 18
Not. 1641 852.
1642.
21. L. Torstensons bref till Jakob de la Gardie. Dat. Saltswedel den 8
Mars 1642 857.
22. Herman Wrangel till L. Torstenson. Dat. Stockholm den 12 Mars
1642 8C4.
23. L. Torstensons berättelse till Kongl. Maj: t om striden vid Schweld-
nits. Dat. den 25 Maj 1642 367.
Digitized by VjOOQIC
vm
Sid.
24. L. Torstensons berättelse till Kongl. Maj: t om slaget Tid Breiten-
feld. Dat. >I felt för Lelpaich» den 24 Oktober 1642 373.
25. L. Torstenson till Kongl. Maj:t. Dat. >Huffrudhqvarteret red Leip-
sigh> den 21 December 1642 382.
1644.
26. O. G. Wrangels relation om sjöslaget vid Femern den 13 Oktober 1644 . 686.
1*45.
27. Kontrakt mellan C. O. Wrangel och bröderna Droste om leveranser
till flottan. Dat. Wismar den 2 Febr. 1645 607.
28. L. Torstensons berättelse till Kongl. Maj:t om slaget vid Jankan el.
Jankowita. Dat. Cernowita d. 27 Febrnarl 1645 444.
29. C. G. Wrangels odaterade förslag till flottans i Wismar bemannande
för det kommande sjöfälttåget 686.
30. Förteckning på danskarnes förlaster i trftffnlngen vid Heide d. 26
April 1646 656.
31. Protokoll vid undersökningen rör. ett upptäckt anslag att uppbränna
svenska krigsfartyg. Dat. Wismar d. 22 Maj 1646 668.
32. Badets i Lttbeck bref till C. G. Wrangel med anledning af attenta-
tet mot flottan. Dat. 24 Maj 1646 668.
1646.
33. C. G. Wrangel till Kongl. Maj: t. Dat. >im lager vor Höxter> den 10
April 1646 711.
34. »Specification, was an stiicken und mun! tion in der stad t Paderborn
bel deren Ubergang gefunden worden.» Den 5 Maj 1646 . . . 714. 36. Alexander Erskein till Lennart Torstenson, Wildungen d. 25 Juli 1646 . 489. 86. Otto Txkull till Gustaf Horn. Padenorm d. 17 Bept. 1646 183.
38. Gustaf Horn till K. Maj:t. Riga d. 18 Sept. 1646 176.
1647.
39. Georg Jahn till Gustaf Horn. Kttstrin den 12 Mars 1647 190.
40. Jakob Wanicke till Axel Oxenstierna. Pleissenburg den 20 November
1647 497.
1648.
41. Furst Ludwigs af Anhalt memorial till C. G. Wrangel rör. utbekom*
mande af resterande lön såsom svensk ståthållare i Stettin, Magde- burg och Halberstadt. Köthen den 6 Januari 1648 788,
1651.
42. Kort extract öfrer garnisonerna i Lifland. Juni 1651 212.
Digitized by VjOOQIC
FÄLTMARSKALKEN
GUSTAF HORNS BREF
TILL
RIKSKANSLERER
AXEL OXENSTIERNA.
Digitized by VjOOQIC
Digitized by VjOOQIC
L {Egenhändigt.) Listenhof den 80 September 1625.
Åberopar rörande sitt tag till Dtinaburg m. m. till K. M:t afgångna bref, hYarpå han beder, att A. O. Tllle förskaffa honom svar.
Välborne herr Cantzeler. Jagh hafver ickie veladh under- lota till att renouvellera E. H:tt igicnom denne min skrifvelsse min redebogen tiensts tilbiudelsse. Och låter E. H:tt därhoos fornimme, att jagh är medh Feltherns consens till Dlineburg dra- gen, och hvadh som upå samme reessa passeradh är, eller hvadh här for tidender om fienden spöries, dedh varder E. H:tt uthaf dedh brefvedh knnna förnimma, som jagh vår nådige te konung i underdånigheett tilskrefvidh hafver*). Och beder tienstligen dedh
*) Detta bref till konungen finnes i egenhändigt original t behåll 1 Riks- srkfret och är af följande lydelse:
Qroameohtigster Köning, eie Allergnedigster Köning. Kw. Kön. M:ten
fttgc ioh nnderthenlgst sne wlssen, das weill man die knndsohaft bekommen, das drev compagni kossaken 1m stetehen sne Dttnebnrg legen, habe ich mitt consens des Feltthern mleh hinverfttgen wollen sne sehen, ob man dieeelben ▼erraschen, öder das sohlos mitt geringer mtihe einbekommen könte; habe also alle sehen oompagnl renter, so leh sne Kreutsburg bey mir gehabt, mitt- genom men, weill kein fonrage anf 4 öder 5 meill umb Krentsbnrg mehr sne linden war, anch damitt das ansohlag desto sicherer möchte konnen gemachett werden, da etwan Qonsofski soite im ansuge sein, nndt anf diessen weg marchiren.
Bin alaso den 27 8eptemb. mitt die gemelte reuterey and 180 mousqne* tirer ron Krentsbarg leioht anfgebrochen ; nndt als wir selblges tages 6 meill gemarchlret, ist der feindt Ton nnsere moasqnetlrer (welobe sioh etwas foranss gemachett hatten, so länge die rentter lre pferde an elnen beqnemen ortt ge- rattertt) gesehen worden; welches, alss Capteln Wrangell mir angemeldett (dan ich mitt der caTallerie strax nachgefolgett) babe ioh alsobaldt order gegeben, das das fnssfolck solte sich im embonsqnade begehben, undt den feindt nnhr frey dnrchpassiren lassen, damitt sie anf nnsere renter hetten gerahten mogen. She aber die monsqnetirer haben yom wege konnen abgebracht werden, so seindt die Polen ire avanoonrenrs, sondern Ton etwas sne wlssen, anf sie sne-
Axd Oxenstierna II: 8. 1
Digitized by VjOOQIC
E. H:tt ville 80 laga, att jagh måtte oförtöfvadh bekomma echvar ifrån H. Kon. M:tt upå bemelte bref, på dedh jagh måtte kunna
gekommen, sle aber ansichtig werdent seindt aie alsobalt snerttcke gerandt undt die tronppe, welcbe tod 50 kossaqaen gewebsen, solches geaTisiret. Diesselbe aber fat halten gebiteben, bis» sle gesehen, das nnsere forwartt aie charglren wollen, auch die andere compagnl koaiaken, welche anf jeoerseiten der Dttn[a] marchirte, sie gea[d]rertirtt, das nnser viell wahren, daranf aie slch alsobaldt in die flucht gegeben, io welche der Fendrlch (so aber eeine fåne sue Dttnebnrg gelassen, undt elne blinde fåne furte, weUl die gemelte kossaqaen von swey compagnien gecommendiret folck wahren) undt ein [Taj- Tarisch gefangcn wnrden. Der andern hatten anch gar wenigh die grosse strasse balten können, sondera haben sich in die bttsche bin undt wieder ▼crschiagen, nndt einer, so man schen können, ttber die Dtine geschwommen, auch ist der rittneister kanm entkommen.
Ob nun gleicb ich woll jndloiren können, dass der ansohlag durch diesae rencontre solte gedecouvriret werden, nlcht desto weniger, weill ich auss B. Kön. M:ten schreiben an den Feltherrn verstanden, das B. K. M:ten gnedigst wolten, ich solte in abwehsen des Felthern meia bestes thun, das ich Gon* sofski verbindern könte ttber die Dtine sue kommen, nndt aber die kand- sch af ten yermeldeten, das er sich en Dttnebnrg (darhin man lm stttndllch ver- wah[r]ten thete) wolte mitt seine armee nbersetsen lassen, als bin ich forttge- sogen, und den 28 nnter Dttnebnrg gekommen, der ich die gelegenhelt sehen woll en, ob man sich dersselben festnng solte duroh geringe mittell bemechtigen können, welches ich dan bef anden nicht gar schwär sne sein, wen die guar- nlsson nicht so gross darinnen, öder das ich mehr fnsfolck bey mir gehabt hette, dan es nnhr ein hoher erdener berg 1st, dessen brnstwehr von ungefttlte bolwercke gemachett. Es hatt anch keine andere flanquen als kleine vier- kantlgte kissten von holts. Weill ioh aber gar wehnig fnsfolok gegen elne simbllohe guarnison sae rechnen, gehabt, nndt die letste knndschaft verraeldett, das Oonsofski anf diesser seiten der Dtine sne Dnnen wehre, da er den 28 6ep- tembris mitt 1200 man solte anfgebrochen sein nndt hieher marchiret, als» habe ich nebest die andere offioirer rathsam befnnden, das wir nicht so nabe bey Dttnebnrg llegen blieben, weill dar keine sonderlioher pas ist, dar man den feindt solte anfhalten können, anch alle soharmtttaell nnter dem commendement von seinen stttoken geschehen mtteten, sue deme anch weder lente noch pferde ire nohttnrft daselbsten bekommen könten. Seindt alsso den anderen tagh, so balt es licht geworden, von dar aufgebrocben, sönder das ich die festnng snmmiren lassen öder einige sprache mitt dem feinde gehalten (weloher als anch unsern elgenen kri[eg]sleaten, ioh die opinion gelassen, das ioh k ein änder dessein gehabt, als nnhr die kossaqnen tn hakelwerck sne surprenlren) nndtt haben ans sue Listenhof, welches anderthalb meill von Dttnebnrg bele- gen, gelegertt, daselbsten wir eine stmlloh slcher qnartier haben, anch alm* liohe nohttnrft for das folck nndt die pferde bekommen können. Alhte will ich ordre von E. Kon. M:ten verwarhten, was ich welter thnn solle, dan ioh nlcht gelaobe, das B. Kön. M:ten die reuterey wieder sae Krentabnrg haben wollen, dar es nnmttgllch ist die pferde sne unterhalten, anoh sein daselbsten sohon vi el l pferde gestorben undt extropieret, weill man das fntter so weitt
Digitized by VjOOQIC
veta, hvaruthinnan jagh gör Tall eller illa. Vill so härmedh E. H:tt sampt des älskelige vördnader uthi Gudz milde beskydh troHgen befahladh hafva. Datum Listenhof den 30 Septembris Anno 1625.
E. H:tz
altid tienstvillig
Gustaf Horn.
Utanskrift: A Monsieur, Monsieur le Chancelier.
3. (Egenhändigt) Kreutsburg den 21 September 1025.
Tacksägelse för b ref; åberopar svar, som genom Jakob de la Gardie skalle meddelas; begär A. 0:s medverkan till erhållande af en donation; lofvar använda inkomsterna till fästningens underhåll.
Välbårne herr Cantzeler. Eders Herligheets skrifvelsse, daterat den tolfte September är raigh väll tillhonda kommitt. Och efter Felthern på samme tidh här var, då jagh bemelte skrifvelsse be- kom, hafver jagh bedidh honom, att han ville E. H. mundtligen beretta; hvadh min resolution och schwar hafver därupå varidh. Vill fbrdenskuldh E. H. occupationes ickie denne gongen medh nogodh långt skrifteligidh sch var interrumpera. Allenast so vill jagh tienstligen hafva bedidh, att E. H. ville vara migh beforder- ligh, att jagh den donationen, däråm H. Kon. M:tt migh uthi sin skrifvelsse nådigst hafver lyfte gifvidh, måtte uthan min skada
holen mossen. Anch glaube icb nlcht, dass E. Kön. M:ten solle Diineburg wollen nngeattaqniret lassen, welll dieselbe festung meinen ge ringen bedencken nocb ein schlussell zne Liflandt ist. Was nnhn B. Kön. Mitten genedlger wille ist, dessen bitte icb underthenigst mitt dem ehesten geavistret zue werden. Immlttels will lch mlch woil farsenen, das ich mitt göttlicher htllffe for des feindes snrprise sicher sein mag. Will anch mein bestes thnn, gewisse kund- schaft sne bekommen, ob Gonsofski vorhanden nndt wie starck er seye, damm b ich alsobaldt E. Kön. M:ten In nnderthenigkeitt avisiren will. Thne hlemitt B. Kön. M:ten sampt dero hochgeborne Oemahlin, melne Gnedigste Königin, göttlichem schntse getreullch empfhelen. Datum Listenhof den 80 Septemb. 1625.
Ewer Kön. M:ten
unterthenigster nndt geborsaroster dlener
Gustaf Horn.
Digitized by VjOOQIC
fa niute, och ickie därimoott miste dedh, som migh mehra kan
Deslikes beder jagh och, att E. H. ville bevissa migh den stoore benegenheeten och solicitera, att jagh H. Kon. M:tz bref upå dee godz som H. Kon. Mitt migh nådigst donerat hafver, bekomma måtte. Jagh vill sodan t medh all tacksam tienst gieraa igien förskylla, och åm H. Kon. M:tt nådigst techtes att unne migh Tisenhusens heele starosti, so ville jagh gierna däruthaf giöra so myckidh som nogon annan, efter som ickie heller nogodh håp am eett stoortt gagn hafver pousserad migh till att begiera samme godz, uthan dedh är mehra skett uthaf een ambition, att jagh so väll som månge andre måtte blifva medh nogodh anseenligidh begoffvadh, på dedh att posteriteten däruthaf måtte kunne döma, uthi hvadh aestime man hoos sin öfverheett varidh hafver.
Hvadh elliest inkomsterne belanger, dem ville jagh gierna upå befestningernes reparation och förbettring, so och upå een nöhttörftig guarnison hafve spenderat, efter som och bemelte be- festninger ickie are uthaf nogon ringia importence, som Felthern varder E. H. beretta. Hvad Cap. Fritz anlanger, so kan han fuller begiera nogodh annadh, dedh better är som Schwaneburg, till hvil- kedh inthed mehra som 24 eller 25 bönder, onde och gode, åre och hafver till dedh högste inthed mehra som 800 gUilen rentadh, hvilckedh een rigisk, benemdh Borsting (?), uthi fredztider och då han uthaf skogen, den nu mestedeels uthbrukadh är, sigh eett stortt gagn göra kunde, gifvidh hafver.
Hvadh här i Liflandh är passerat, sedan jagh E. H. ifrån Dörpt medh Åke Tått tilskref, däråm varder Feltthern all godh berettelse göra; vill härmedh besluta, och E. H. medh des älske- lige vårdnader uthi Gudz beskydh troligen befahladh hafve. Datum Kreutzburg den 21 Septembris Anno 1625.
E. H:tz
altidh tienstvillig
Gustaf Horn.
Jag beder, att E. H. ville åttminste so laga, att medh Wain- sels eller dee andre godzens bårtgefvande måtte differeras, till des jagh sielf får uthi underdånigheett tala medh H. Kon. M:tt.
Digitized by VjOOQIC
3. (Egenhändigt.) Beroohn den 26 November 1625.
Om proviants sändande till armén; krigsnnderrättelser; beklagar sin resa till Riga, hTarigenom vållats stora ölägenheter för konungen och armén.
Yälbårne herr Cantzeler. Jagh låter E. H. tienstvänligen för* nimma, dedh H. Kon. M:tt hafver sigh medh armeen här i Ber- sonske lähnedh legradh och migh befahladh, dedh jagh skulle E. H:tt veta late, att H. Kon. M:tte nådige villie är, att alle dee matsparseler, som E. H:tt upå nogodh sette kan tilvega bringie, skole hitt och till ingien annan ortt försendes, och att därmedh ingien drögsmåhl skee måtte, efter elliest shlett ingie medell finnes till att verja armeen ifron hungers nöhdh.
Tidender belangandes, so tvifler jagh ickie, dedh E. H:tt väll hafver förnummitt, dedh fienden, so shnartt han åm H. Kon. M:tz ankomst hafver förnummitt, är tilbaka uthöfver Ewesten rycht medh temligh stoor espouvante, och hafver Sapierne, bode fadren so väll som sonen, hvilcke skattas vara 3500 starcke, begifvidh sigh uthöffer Dynen, och nu liggie vedh Setzen och elliest när imkring Seleburg; men Gönsofski hafver medh eett tusendh man, mest kossaker, tagidh sin vegh ått Duneburg igien, sedan bode deres hästar och folck myckidh hafver varidh harasserade och uth- mattede.
Gudh gefve, att jagh den olyckosame ressan ått Riga (bedragen nthaf kundskaperne, dedh ingien fiendh so nähr för handen var, och att den jagh uthi min stadh hade substitueradh, sakerne better dirigera skulle) efter H. Kon. M:tz befahlning ickie giortt hade, so hoppes jagh, att fienden denne gongen ickie skulle vara öfver Ewesten kommen, eller och uthaf nöden giords, dedh H. Kon» M:tt skulle, sigh till stor olegenheett, hafve mötte marcheradh up medh hela armeen, som nu skett är. Detta jagh E. H:tt uthi hast ickie hafver veladh föreholla, befallandes honom sampt des älskelige vårdnader uthi Gudz milde beskydh troligen. Datum Berson den 26 Nov. 1625.
E. H:ts tienstvilligh Gustaf Horn.
Digitized by VjOOQIC
4. {Egenhändigt.) Beraohn den 10 December 1625.
Tacksägelse för A. 0:s framgångsrika ansträngningar att förse lagret med lifs- medel; beklagar, att Horn icke kunnat utverka bifall till A. 0:s begäran att få behålla sina garni sonssold äter (i Wolmar?): krlgsunderr&ttelser.
Välbårne herr Cantzeler. Jagh hafver bekommitt E. H:ta skrifvelsse och af den förnummitt den stora flitt, som E. H:t hafver giortt att undsettia legredh medh victualier, hvilcke och are för någre dagar sedan här ankomne, och H. Kon. M:tt stor- ligen frögdadh, efter här upå sodana varor nogådh ontt blifver för den stora myckenheeten uthaf folck, som här uthi denne magre orten all upå een hoop liggier. Dogh so hafver man härtill fun- nitt nogon rådh till att åppeholla folckedh medh, so att dedh brödh, som E. H:tt hitt hafver sendt, ickie ennu är blefven rörtt, uthan förvares, åm mögligh är, till vår tilstundande, Gudh gefve lyckelige, reesa.
E. H:tt hade jagh medh störste åstundan gierna veladh tiena uthi den säcken, som E. H:tt begierer, och jagh migh tilförene sielf tilbudidh hafver, men efter H. Kon. M:tt ändeligen vill ut hur alle guarnisoner taga dedh mesta folckedh, som mögeligh är, för- menandes fiendens courser in i landedh därmedh till att förhindra, eller och (åm ingie sodane courser vore till att befruchta) sin armee därmedh till att renforcera, h vårföre so hafver jagh inthedh mehra kunnatt uthretta, än att H. Kon. M:tt nådiegst hafver lofvadh, dedh E. H:tt skulle sine soldater igien bekomma, so shnartt som togedh, den H. Kon. M:tt achtar giöra, vore endadh, och att E. H:tt fördenskuldh allenast ville uthaf sin guarnison 30 eller 40 man till Runeborg i medier tidh förordna. Dedh giör migh fast ontt, dedh jagh ickie hafver kunnadh E. H:tt uthi denne säck sålunda tiena, som min åstundan och gode förhåpning väll hafver varidh. Håppes dogh, att E. H:tt migh excuserer, och upå min gode viilie inthedh tvifler.
Tidender åm Liidzens [o: Lauzen?] åpgefvande, och huruledee ded här tillgått, varder E. H:tt uthaf min sidste skrifvelsse förnum- mit hafva; nu berettes och att Rositen deslikes skall vara fienden upgefvidh, efter där ingien förrådh uthaf proviant eller ammoni- tion varidh hafver, dogh so skall fålckedh där so väll som ved Liidzen gått quarter bekommitt hafva.
Digitized by VjOOQIC
Fiendens stora leger ligger ennu stilla, där dedh tilförene legadh hafver, och, som kandskaperne lyde, so är dar intbedh mjckidh öfverflödigtt, i sinnerheett ätt hästarne, so att där äre (efter som överste Korfs tienare hafver för n&gre Kreutzburgische bönder berettadh) öfver 300 st. gode hästar störte.
Endogh jagh senest skref, att Gonsofski skulle vara rycht till Smålensko medh dedh folckedh, han hos sigh hafver, dogh är sedan sports, att han hafver sigh legradh uthi en fleck uthi Littauen benerad Clop, 12 mill ifrån Seleburg. När Dynen leggies, få vij fuller nogodh att giöra, och vill jagh £. H:tt åm altt, hvadh före- faller, flitigtt avisera.
Jagh sender E. H:tt någre H. Kon. M:tz upbodsbref till ryt- mestarne, beder E. H:tt ville vara obeschweradh dem hvar till sin ortt att senda, efter jagh ickie väll veett, hvarest dee sine guar- nisoner hafve. Befaller härmed h E. H:tt sampt des älskelige vörd- nader uthi Gudz milde beskydh troligen. Datum Berson den 10 Decembris 1625.
E. H:tz
altidh tienstvillig
Gustaf Horn.
5. Den 6 Augusti [1626]*).
Om från Johan Pontuson de la Gardle mottagna underrättelser; berättar om sin förrättning med krigsfolkets i Finland samlande och fortskrndande.
Velborne herr Cantzleer. Nästh all flijtige vällftrdz lycko- önskende, förhåller jag Ers H:t härmed tienstligen icke, att i gär, som var den 5 Augustij, bekom jag dette medfölliende breeff ifrän herr Johan Ponthuseon, och oanseedt, at dee tijdender, deri för- mähles icke synes vare sanningen lijke, dock hafuer jag icke velet E:s H:t underlåthe, derom at avisera, och tienstligen mig befrågat, at så frampt dee tijdender continueres, då jag, vill Gudh, till Wijborgh kommer, at fienden skulle något starkare, ähn man för- modat hafver, vara in i Lijffland förryckte, om E:s H:t då på sådant fall för godt befinner, at jag een deel uthaff dedt Cha-
*) Årtalet fattas, men af innehållet synes framgå, att brefvet är skrifret, medan Horn samlade trupperna i Finland 1626.
Digitized by VjOOQIC
8
relske footfolcket, som elliesth skole till fiijgh [o: Riga] sändes, måtte behålle hoos mig, på dedt at man deste bättre må ktmne beleggie fienden passerne, och förhindre dem at ryckie in i landet på. något ströfverid.
Hvad min reesa vidkommer, så oanseedt, jag all flijt hafver hafft ospart mig at fortskynde, hafver jag lijkväl icke meehre kunnadt lijdhe, för dedt mangel som finnes om fordenskap i vägen, bådhe för dedt at alt rytterijet i opryckning varitt hafue, såsom och den oreede, att lentzmännen mäeth allestädes hafve sacht ifrån sigh lentzmensdömmen, for dee orsaker skuld hafver jag blifvet oppehållen. Och vill jag nu ahnvende all flijt at strax öfverskynde desse rytterecompagnier, och i morgon emillen Borga och här, der jag framreeser, munstre dee tree compagnier, som i vägen för mig stämbde ähre, men dee andre tvenne, Anders Paulij och Kamsens [o: Ramsays?], compagnier, som vidh Ekenäs och Ingo skole till skeepz, efter dee i går, då jag der framreeste, icki framkompne vore, dem hafver jag achtadt Erich Hare i befallning gifve, at munstra och richtige ruller oppå oprätte. Förmenar altså migh at kunna vara vid Wijborgh innan fyre eller 5 dagar. Sammaleedes och på samma sätt dähr, att krigzfolcket i oppryck- ningh at ahnställa, så at jag innan tijo eller 12 dagar, som jag vist förmodar, skall kunna hafva dem alt öfverskyndadhe, tienet- ligen fördenskuld E. H:t bediendes om god underrättelse, i alle fall, hurusom jag sakerne mig bästh företagha skall?
Landzprophossen, Lars Larsson benämnd, h vilken, sedan som han af Gouvernatoren hafuer fåt befallningh, at sättie alle fahrkosterne här i beslagh, hafver han gifvit månge loff att sägle härifrån, dee der en part ähnnu icke, och somblige i dagh eller i gåhr försth, igenkompne ähre; elliesth och förtöfvede jag en half dagh efter honom, at han, som jag honom budh skickadhe, til mig komma skulle till at vette beskied giöre om skuthorne, dedt han och för- sumedhe, och jag altså sielf måsth opspana, hvarest jag någre fahrkoster för folcket bekomma kunne. Om E:s H:t täcktes för- denskuld Gouvernatoren dedt ahnmeele. at han något derföre kunne blifue straffat, såsom han dedt med sin motvilligheet kan hafve förtient, sigh framdeeles til varning, kunne inthe sk ad ha.
Samtida afskrlft bland Horns papper i Bi elkesaml Ingen 1 Riksarkiyet.
Digitized by VjOOQIC
6. [Wainsell den 2 Januari 1627]*).
Om från A. O. mottagna bref ; underrättelse om underhandlingarne med Polen i Lifland; berättelse om krigshändelserna t NoTember och första hälften af December månader; om ett till den 7 Jan. [1627] af slutet stlllestånd.
Vällborne her Cantzlär. Näst min tienstvillige helisen etc, . . . Låther E. H:tt härmedh tienstvilligen förnimma, att E. H:tz tvenne breff, ett för någon tidh sedhen medh Xicloss Diderich och dedt andre i Elbingen den 20 Novembris dateret, för någre dager sedhen migh behändigede ähre, hvaruttaff jagh E. H:z hällsse och lycke- lige tillstondh fast gerae förnimmer, hvillken jagh önsker, att den stadze långvarigh bliffva måtte.
Sedhen låther E. H:t migh om landzens tillstondh uthij Preus- sen vette, medh begären, att jagh E. H:tt dett samma igen ifrån denne ortten göra ville. Så täcker jagh E. H:tt för godhe medh- deelte tijendher, och hvadh dett vedkommer, att jagh E. H:tt in- thett senere någett breff tillsändt haffver ähn som medh Wurm- buren, så ar orsaken, att jagh alt sedhen i f<t opå obequemme ortter, där jagh inge påster haffver öfverkommit eller råkett, som den vägen haffve gått. Men effter migh nu tillfälle giffz, och jagh icke tvifler, att E. H:tt åstundher att vette om sakernes för- lopp här i landett, hvarföre haffver jagh icke skolet underlåthe, E. H:tt derora medh någre umstendigheter tinnstligen till att avisera.
Och tvifler jagh icke, att E. H:tt väll haffver tillförende för- stått om den tractaten, som ähr i förleden höst uthaff fijenden föreschlagett, och uthaff Fältherren bleffvet accepteret, uthij den förhopningh, att fijenden skulle därmedh noget alffver meent, hvillkett man sedhen annorledhes spoortt och förnummit haffver, att han nembligen inthett annet haffver lethet, ähn som slippa uthur de angustijs, däruthij han sigh hadhe stuckett, och till att vinne så mycken tijdh, att han sin arme'e måtte kunne rafraichere, och fa till sigh den recreuen uthaff någre compagnier husarrer, som han och sedhen bekommet haffver.
Åhr altså dett stillestondett, som till tractatens befordringh var uthaff Fältherren sambtycht, den 4 Novembris ähndett, och sedhen icke vijdhere continueret, uthen Fältherren hafver begiffvit
•) Datum saknas, men ett bref af delvis samma innehåll till K. M:t finnes änder ofvanstående datum i original i behåll.
Digitized by VjOOQIC
10
aigh ifrån Kokenhusen tillbaka ått Bijga om sakerne där till att bestalie. Sedlien han och straxt hadhe tneent till att velie be- gifiua sigh till armeen, men så haffuer een svår ögnesiuka sådhent förhindrett, och honom någen tidh emoot sin villie i Rijga quar- behollctt.
Uthijmedlertidh haffver jagh effter Fältherrens befalningh vinlagdt migh om till att samble troupperne (hvilke eendeela täm- meligen långt t förlagde voro) vedh Pebalg, där jagh den 5 JJo- vembris ahnkom medh tije compagnier ryttere och vidh pass fyra- hundrede mousqueterare aff Smålänninger och Dalekarler, och haffver så därmedh lägre 1 1 migh een halff mijll ifrån slottedt, vedh een beqvem och säcker ortt, till dess att Offversten Vrangell måtte medh dett foottfolckett och medh styckerne till migh komma, därmedh han ifrån Rijga var margerat.
Vedh Pebalg fick jagh kundskap, att Gonsoffsky hadhe den 4 Novembris alt sitt folck vedh Berssoon munstre tt, och ville därmedh margere ått Peballg och sigh där lägra, men sine stycker och tråtz hade han quarlempnett ved Laudoon, hvillkett och så uthij sanningh befans.
Allenest effter han förnam, att jagh där medh någett folck förhanden var, haffver han sin dessein förandrett och tagett den [5]*) Novembris sin vägh ifrån Berssoon och ått Erla, och vidhere derifrån ått Sonssell, där han sigh lägre tt haffver.
I sitt framresande haffver han intaget Ehrla, dett uthaff Christoffer Assersson var dagen tillförendhe medh tiugu man be- satt, hvilke, effter de så nyligen voro ahnkompne och ingen tijdh hadhe hafft att förfärdige någen värn opå muuren, hafve dhe alle 8amblett sigh för poorthen, den dhe och länge haffva försvaratt, och fiendhen medh förlusth opå någre sine solldather repousseret. Men effter dhe uthij medlertijdh lathe stå toom den andre deelen aff husett, och icke achtt gåfve opå ett fönster, därigenom fiendens tydsche solldather medh een stege inklöffue, ähre dhe gemeene alle nedherhuggne, och leuthenampten, som dhem commenderade, fången blefven, hvilkett fijenden såledhes hafver exequered, och derifrån sedhen vidhere rychtt, för ähn jagh den ringest e kund- achap fick, att opå Erla var någett folck lagdt, efter fijenden den vägen marcherede. Hvarföre haffver sådhent aff migh icke kunnett förhindres, heller vägen för fijenden affskäres, till at komma vij- dhere in uthij landett.
*) Datum är här i manuscrlptet utelemnad, men i brefret till konungen står den 5:te.
Digitized by VjOOQIC
11
Den [9:de]*) Novembris kom öfversten Wrangel till migh medh footfolkett, och haadhe medh sigh tu tolffpundige stycker, hvilke han mästedeels hafver måst låthe framsläpa medh solida* terne, effter att arcklijhåsterne, som tillförende inthett myckett dogde, igenom den onde Tagen alldeles voro ruinerede, och effter att opå samma tijdh fråstett inföll, och v&gerne derigenom för- myckett onde bleffve, så hafive desse stycker varit migh myckett till förhinders, ded jagh icke haffver kunoet begiffve migh effter fijenden heller och till någen ortt, där folckett hadhe kunnett be- komma sitt uppehälle, effter till Pcballg icke den ringeste till- foringh ifrån någen ortt skedde, och icke heller fans någen förrådh opå husett, uthen, så monge korngrooper som funnedz, dem haffver jagh låthett upgraffva och kornett under folckett uthdeelt, ded dhe sedhen haffva mahlett och baakatt, så att de någett haffve hafft till att leffva uthaff.
Och effter att vij in emoott Berssoon finge någre fånger, som viste berätte, att i Bersson och Sechzvägen [o: Sesswegen] så väll som Laudoon (der fienden all sin tråtz och alle sine stycker hadhe) ingen synnerlig starck besättning var, hvarföre hafver jagh medh sambtelige officerernes rådh och sambtyckie resolveret till att mar- gere dijtt medh folckett och vår lycka där till att försökie, hvill- ken, om den godh vore (effter som jagh migh deropå vist hopp giordhe, medhen att de bemeltte plasser icke starchtt voro medh folck besatte, och jagh deres defecter eliest och väll viste) så skulle Gonsoffskis crediit, den han här i landett i åhr haffver aoquirered, myckett derigenom blefvet förminskatt och hans folck ovilligt giortt, så att han näppest skulle hafva kunnet beholle dem i falt, sedhen dhe sin tråtz mist hadhe, och åttminste så hadhe fiendhen uthij sine quarteer (dem han omkringh Sonsel bequemblige hadhe) bleffvett turberet, och måst uthij hårtt föhre sigh med oskodde häster begiffvit effter oss till den ortten, där han medh sitt rytterij icke den avantagen hadhe, som kringh om Sonsel, hvarest slät terne tämmeligen store ähre.
För desse skääll så rycktte jagh medh folckett nembligen [1200]**) til foott och vedh pass so monge ryttere den 12 Novemb. upp ifrån Pebsig, där opå husett quarlempnendcs all vår onödig tråtz och styckerne, effter dett icke var så väll frusett ändå, att
*) Datum år här i manuscriptet utelemnad, men 1 brefret till konungen står den 9:de.
**) Siffran är här 1 manuscriptet öfrerotrnken, men är bibehållen i brefret till konungen.
Digitized by VjOOQIC
12
man dhem medh sigh föra kundhe. Och komme under Sechzvägen (som ähr ifrån Peball 51/* mijll) den 13 Novembris om afftonen, hvillkett hus (emedhen de dftr inne voro förnumme, att jagh om natten hadhe planterett ett ahntaall mousqueterare uthij de kåther och griffterne, som dar nähr under husett ähre, så att vij medh Gudz tillhielp uthen någen stor folckzspillan väll hadhe kunnett forcere portcrne) oss andere dagen om morgonen uthaff Wilhelm Taube medh accord upgaffs, och var guarnisonen därinne fyratije man, dåriblandh voro tije tydske soldather, hvilke tiensth hooe oss toghe.
Sedhen oss Gudh denne lycken förläntt hadhe, så ville jagh uthen någen tijdz försummellsse haffva rycht fort till Laugdoon, derför jagh förnembligesth var uprvchtt, men så befann jagh sedhen, att största deelen uthaff officererne icke allenest dess in- tagende besverligere giordhe, ähn som först, då vij åstadh droge, uthen och apprsehenderede storligen, att den Polniske armeen dem skulle för hastigt till undsättningh komma.
Och ehuruväll jagh dem nogsamptt remonstrerede, att secour- sen oss icke så snart kundhe komma opå hallssen, som sakerne hadhe kunnedh vedh Laudoon bleffuett förretted, effter fijenden icke så hastigtt kundhe om vår dessein få någen kundschap, der- tillmedh voro han långt affgelagen och vägen ondh, och fasth ähn den komme, så voro qualiteterne uthaff landed oss där so favorabel [att vi där bättre] ähn som opå någen annor ortt kundhe medh fårdeell antinges slåes medh ficndhen, eller oss säkert för honom retirere, men oachtett alle dess skäll, så haffver jagh icke kunnett dem asseurera, att dhe icke skulle för Gonsoffskis ahnkombsth burett een stoor fahra, hvarftre jagh och icke allenesth hafver måst dubitere om den bemeltte platzens intagande, uthen och fruch- tadhe, [att] om den bemeltte secours uttöffver all förhopningh hadhe kunnett ahnkomme, för som Laudoon ähröffrett vore, *so skulle dedh letteligen hafva nogon skreck och desordre hoos vårtt folclc kunned förorsackadh, som den tilförene myckidh redoubterade *).
Dertillmedh so voro victualierne knappe hoos oss **)
derföre så voro mitt rådh, att han [o: Feltherren] sigh först begåffue
*) Orden inom asterisker äro i kantan skrlfnamed Gustaf Horns egen hand. **) Här synas följande rader, som finnas i brefvet till konungen, vara i manosoriptet öf Terhoppade :
att jag för sådhanne orsaker skalldh (sedhen jagh Sechswägen medh
folck besatt) hafver mått begiffra migh tillbaka till Peball igen till rare tråa och stycken, hvarest jagh hafver Fältherrens breff för migh fnnnett och d&r-
Digitized by VjOOQIC
13
till W änden och sedhen coniungerede sigh medh migh vedh Nithaw, dijtt uth jagh och straxt (ehuruväll för styckernes skulldh medh beevfir) migh begiffvitt haffver, och då jagh een halff mijll ifrån Skuin var kommen, brachtte dedt partijett, som jagh dagen till- förendhe in ått Jiirgensborgh skickett badhe, kundschaper, att fiendben voro ifrån Soneel oprychtt och eigh vedh Lemborg lägrett, derifrån han sigh achttedhe åth Wänden.
Och effter jagh väll kunde judicere, att han måtte hafva fått kundechap uthaff Fälltherren, dedt han var till Wänden förvän- thendes, hvarföre haffver jagh icke hollett min vägh foortt åth Kithaw uthen begifvitt migh in opå den Wändesche vägen, hvarom jagh haffver Fältherren straxt aviseret, förmälendes, att jagh ville hans ahnkombsth förbijdhe vedh Ammaåå, som var opå den vägen, som fiendhen måste holle, då han sigh till Wänden begifva ville.
Hafver altså slagett quarteeret i Drobowitz [o: Drobbusch?] godz, hvartt och Fältherren tillika medh migh ahnkom. Och effter att opå den ortten icke monge hus voro, så quarteeredhes mästh altt ry tterijdt uthij skogen, hvarigenom fiendhen bleff abuseret, i dedtt att bön- dherne, som honom kundschap om oss gåfve och icke viste uthaff